Recensioner Djupa Hav

 Omslaget till Djupa Hav.

 

Efter att vänt blad många gånger och noga läst föregångaren DjuptVatten som gav mig  omedelbar mersmak, är det en ny överraskning att läsa uppföljaren Djupa Hav.

Här fortsätter resan tidsmässigt perfekt år efter år, med arbetet och beskrivningen av  strapatserna där författaren träder fram färgstark och dynamisk. I den här delen stiger författaren bland annat i graderna till en befattning i arbetsledande ställning.

När jag läst denna andra bok om sjömanslivets strävsamma arbete, upplevelser med dess fram- och baksidor äventyrligt beskrivet på ett levande sätt blir jag inte förvånad om det blir en långfilm av resultatet. Det är då till stor fördel för oss som redan läst böckerna.

Nu ser jag fram emot nästa bok i den marina sjöfararserien .

 Arne Aderup

 

 Leif Schönbeck har med sin andra bok bevisat att han kan berätta om sjölivet och sjöfolket på ett engagerat och lättläst sett.

Det är lätt att sträckläsa hans andra bok Djupa hav, Leif Schönbeck för handlingen framåt med sin lättsamma prosa och som ofta slutar med en rolig anekdot.

Allt slit på däck med olika laster, av- och påluckningar i frusna törnar på väg över Nordatlantens iskalla, stormande hav till Asiens och Sydamerikas brännande hetta, skildrar han detaljrikt med en gammal sjömans inlärda sjömansbegrepp och språk.

Med inlevelse skildrar han folket ombord med alla deras vanor och ovanor.

Hamnvistelserna på olika platser runtom i världen skildrar han med bravur,med allt från sunkiga sjömans - schapp där barflickorna är många, till lite bättre utflyktsmål på vår jord.

Att mönstra av en båt och lämna sina kamrater som man jobbat och slitit ihop med under så lång tid är inte alltid det lättaste, det vet vi alla som trampat däck över alla världens hav under årens lopp.

Speciellt förr när sjötiderna kunde bli långa, svetsades man ofta samman ombord och man blev varandras minne för livet.

Jag sträckläste boken och läser gärna mer av Leif Schönbek.

 Eva Lundquist,

till sjöss som ekonomibiträde och gnista under åren 1967-1977.

 

Jaha Leif, nu har jag seglat på Djupa hav, blev lätt på "lyset" efter allt öldrickande, fattar inte hur ni orkade med ett tufft arbete och sedan relaxa med öl men det kanske behövdes. Är mycket imponerad av ditt minne för detaljer efter så många år tillbaka. Dina böcker är ämnade för gamla sjökillar som gillar att "torrsegla" på ålderns höst och som jag skrivit tidigare, historiskt värdefulla om livet ombord på fartygen under den tidsperioden, nu 60-tal. Tack Leif!

 Birgitta Högberg